Av Kerstin Anckers hämtat ur Katalogen 8 skrifter

De första kalligrafipennorna gjorda av vassrör härstammar från Egypten då det grekiska alfabetet introducerades i landet. Därifrån spreds detta bruk till romarriket under århundradena omkring Kristi födelse. Pennan fick namn efter det grekiska ordet för rör eller strå, kalamós, omvandlat till calamus på latin.
Troligt är att samma växt, Juncus arabicus, som egyptierna tidigare tuggade till "penslar" för sina hieroglyfer också gav material till pennorna. Det är en sorts säv som växer i våtmarkerna runt Medelhavet. I hårdhetsgrad ligger den mellan vår vanliga vass och en inte alltför grov bambu. Från vilken växt än dessa rör kom, så skars de med några snitt så att de fick en skrivspets som kan liknas vid en mejsel, bred framifrån sett och tunn från sidan.

Vid skrivandet ger de en omväxlande bred respektive hårfin linje. Så småningom ersattes växtvärldens rörpennor av kraftiga fågelfjädrar, inte enbart från gås. Fjädrar från svan och kalkon, mås och trut, tjäder och korp kan till och med vara bättre. Och fortfarande kan dessa "primitiva" redskap ibland vara att föredra framför de hårda metallpennorna.
De senare började masstillverkas i mitten på 1800-talet. Dessa naturpennor är förebilder för de stål,- fiber- och reservoarpennor som i vår tid är avsedda för kalligrafi.

Ordet är bildat av de grekiska kállos, skönhet, och gráfein, skriva. Genom att förstå och lära sig hur dessa lika enkla som underbara verktyg har hanterats kan man se hur skriftens varierande formspråk har vuxit fram under ett par årtusenden. Man kan också förstå med vilken handens disciplin och sinnenas närvaro som även vi sentida kalligrafer måste arbeta för att få ett fullgott resultat.

I tusentals år har den yrkesgrupp som vi utställare representerar kallat oss skrivare, eller i vissa sammanhang bokstavskonstnärer. Men sedan datorvärlden lagt beslag på vår yrkesbeteckning har vi valt att döpa om oss till kalligrafer. Egentligen finns det ingen motsättning i ordens betydelser. I lika lång tid som vårt yrke har funnits har dess utövare utvecklat och förvaltat bokstävernas läsbarhet och skönhet, inlett den moderna bokformgivningen och den grafiska designen. Vi fortsätter att förvalta kunskapen, förnya den och inspirera till eller själva teckna typsnitt som visar sig på papper när de matas fram ur datorns skrivare.

© Kerstin Anckers i mars 2001