Att härma – och att gå sin egen väg

Jag har sagt det förr och jag säger det igen: kalligrafi handlar om att öva, öva, öva, och öva. Det handlar om att göra samma sak många gånger, och det handlar om att härma andra. Här är ett bra exempel på en kille som härmar. Och han härmar riktigt bra!

Genom sådana här övningar kan man dels läsa sig att bemästra pennan och skapa olika typer av former, men också att bli stadig på handen och att hitta sina egna knep. Ett smart knep i det här klippet är ju till exempel att vrida på papperet istället för på pennan när man vill ha en cirkel. Det finns inga dåliga knep, och speciellt inte när man håller på att lära sig. Med tiden utvecklar man sina egna knep, och vartefter man lär sig kan man minska på knepen eftersom formerna sätter sig i handen istället.

En annan viktig sak är att ha fantasi och att våga prova sig fram. Att härma är en sak, men man måste skriva på fri hand och hitta sina egna former. Det finns inga regler och det finns inga rätt och fel. Att bara sitta och kladda på ett papper kan ge otroligt mycket. Man kan få inspiration till former eller texter och man får väldigt mycket bra övning. Som klippet nedan säger, med otroligt vacker kalligrafi som inte följer några regler: There are no rules, just follow your heart!

Jag blir otroligt inspirerad av att titta på sådana här klipp, och det får mig att vilja prova själv vilket sedan ofta leder vidare till andra idéer som jag förmodligen inte skulle ha fått om jag inte hade provat det första. Skapande när det är som bäst!

En stor inspiration

Ta några minuter och läs den här artikeln.

Det här tycker jag är så himla häftigt. Det är alltså en tjej som såg ett diplom på Nobelfesten som en kalligraf hade gjort, och som då blev inspirerad och bestämde sig för att själv bli kalligraf. Och nu har hon ett företag som blomstrar och har även fått internationell framgång. Det är precis det här som jag vill. Jag vill också kunna jobba med och leva på mitt intresse. Hon säger att det i början mest var uppdrag men att hon senare också började göra egna saker, och jag blir verkligen inspirerad av henne. Att få göra diplomet till Nobelfesten vore ju för övrigt ett väldigt ärofyllt uppdrag. Det skulle man inte tacka nej till!

Men hur som helst, tjejen som det handlar om är kalligraf och formgivare, och det är ofta en vinnande kombination. Även illustratör kan vara en kombo som fungerar bra. Det är något sådant man får satsa på om man ska göra sig en karriär på att vara kalligraf, och jag har stora planer för min framtid. Än så länge vet jag inte exakt hur jag ska gå vidare, men just nu ska jag koncentrera mig på att lära mig så mycket jag kan om kalligrafi först och sedan se i vilken riktning som jag känner att jag vill fortsätta i.

Det är verkligen härligt att se att det finns människor som vågar satsa på sina drömmar och att de faktiskt lyckas riktigt bra också. Det ger mig hopp inför framtiden!

Hur börjar man med kalligrafi?

Ja, hur börjar man egentligen med kalligrafi? Hur blir man bra på att skriva vackert? Det finns bara en sak att göra, och det är att öva, öva, öva och öva. Sedan kan man förstås gå kurser också, men det går även att lära sig själv. Så länge man har någon slags känsla för att använda en penna och tålamodet att göra fel tills man lyckas. Man blir också bättre genom att titta på andra. Studera hur bokstäver ser ut, hur de är skrivna, hur andra gör. Försök att göra likadant. Härma tills du hittar en egen stil eller ett eget sätt.

Det finns också massor av inspiration på nätet. Både i form av en massa fina bilder och mängder av olika typsnitt, men också exempelvis filmer som går igenom hur man lär sig kalligrafi. Som till exempel det här klippet som visar de allra enklaste grundera, som hur man ritar ett streck. Innan man börjar skriva bokstäver måste man ju lära sig att hantera pennan och att bli stadig på handen. Att bara göra streck och se om man kan få flera som är exakt likadana är en väldigt bra övning.

Kanske blir man lika duktig som den här killen, som är väldigt säker på handen. Att veta var man ska börja är också en konst, för man vill ju inte att papperet ska ta slut. Det är något man lär sig och får en känsla för efter hand. Det gäller liksom att kunna visualisera det man ska göra innan man sätter pennan på papperet.

Annan konst

konstJag uppskattar inte bara kalligrafi som konst utan även andra typer av konst. Jag gillar till exempel teckning, som ju på många sätt påminner om kalligrafi. Och med teckning menar jag då alltså motsatsen till målning, det vill säga teckningar av typ blyerts eller kol. En annan typ av konst som jag gillar är fotografi, och även där dras jag mot det svartvita. Jag älskar fotografier är svartvitt. Nu handlar ju inte kalligrafi enbart om svartvit text utan det kan ju vara färglagda bokstäver också, men jag tycker bäst om att skriva i svart eller grått. Däremot kan jag tycka att det är snyggt med en begynnelsebokstav i en annan färg. Tänk gamla brev, typ.

Men hur som helst, tillbaka till fotografi. Ett av mina absoluta favoritmuseer är Fotografiska i Stockholm. Där har jag sett många fantastiska utställningar, och jag blir alltid väldigt inspirerad när jag är där. Jag blir liksom inspirerad till att skapa. Jag blir också inspirerad till att fotografera, men jag tycker aldrig att mina bilder blir tillräckligt bra. Man ska ju förstås inte mäta sig med de som är så bra så att de får vara med på en utställning på Fotografiska, men det är samtidigt väldigt svårt att inte mäta sig med andra. Och det gäller ju allt här i livet.

Jag jämför ständigt min kalligrafi med andras också, men där är det liksom enklare att bli bättre för det är bara att sitta och öva. En bild kan ju fladdra förbi på en sekund. Det går inte att ta samma bild om och om igen och försöka göra den perfekt på samma sätt som man gör med kalligrafi.