Julstök

Vad kännetecknar julen? För den som är liten så är det nog tomten och julklapparna, men för mig som vuxen är det snarare matlagning och bakande som jag kommer att tänka på. Det blir helt enkelt en ohemul mängd bakande och tillagning av godis inför julen, och under julen så blir det en hel massa matlagning. Jag tycker ju om att laga mat och baka så för mig är det inga som helst problem, tvärtom, jag tycker att det är hur roligt som helst. För en gångs skull så kan jag tillbringa timmar i köket och dona och greja. Många tycker att det mest är jobbigt, men inte jag, tvärtom.

Så länge som jag kan minnas har jag insisterat på att få vara med och baka och laga mat inför och under julen. När jag var liten så var jag nog mest i vägen, men trägen vinner och numera så tycker jag att jag är riktigt bra på att steka köttbullar, laga Janssons, baka pepparkakor och koka knäck, ischoklad och annat mumsigt. Speciellt knäck tycker jag att jag har blivit riktigt bra på, men det har tagit flera år att riktigt lära mig konsten. Men jag känner mig ändå som en amatör ibland. Kolla bara klippet nedan… Killen som visar hur man gör knäck häller upp i formarna direkt från kastrullen utan några problem. Det går ju inte, i alla fall inte för oss vanliga dödliga.

Ny visp
Breville Elvisp med bunke 2 motorerMycket av det som ska göras inför och under julen kräver vispning och för den som inte vill slita ut sina handleder så rekommenderas definitivt införskaffande av en elvisp. Min gick sönder för några månader sedan och jag kom mig inte för att köpa en ny – förrän nu. Jag bestämde mig för att det var lika bra att slå på stort nu när jag ändå behövde byta, så det fick bli en Breville Elvisp med bunke och två stycken motorer. Nästan mer av en köksmaskin än en elvisp, samtidigt som det också går att plocka bort själva ”elvispdelen” och använda den som en traditionell elvisp.

En köksmaskin är någonting som jag funderat på länge och Breville Elvisp känns som en bra kompromiss. Den klarar mycket som en köksmaskin är tänkt att göra, samtidigt som den är rätt så billig också. Jag ser riktigt fram mot att börja julbaka i år för att på riktigt kunna sätta den på prov! Än så länge har jag inte utnyttjat den fullt ut, men i mina ögon så verkar den definitivt hålla vad den lovar.

Ser ni fram mot julstöket?
Är det bara jag som ser fram mot julstöket? Mitt intryck är att de flesta nog tycker att det är lite småjobbigt. En del saker tycker man är roliga, medan annat mest är jobbigt. Det verkar som det inte är så många som är som jag och tycker att i princip allt är roligt, från att göra ischoklad och ris a la Malta till att förbereda julskinkan. Finns det någon där ute som är like passionerad julstöksälskare som jag?

Nu ska det äntligen bli av

När jag flyttade in i den här lägenheten satte jag upp gardiner i alla rum utom vardagsrummet. Anledningen till att jag inte satte upp några där var för att jag inte hade tillräckligt många gardinstänger. Det blev en sådan där sak som man tänker att man ska ta tag i senare, men det där senare kom aldrig. Istället för att bara göra det har jag istället gått och stört mig på att det ser så tråkigt ut utan gardiner. Lite dumt, kan man tycka.

Men nu har jag bestämt mig för att det äntligen ska bli av, och det första steget blir därför att köpa en gardinstång. Eller två gardinstänger rättare sagt, eftersom det är två fönster. Jag har bestämt mig för att jag vill ha vita gardinstänger. Jag har alltid haft svarta gardinstänger och jag vet inte ens riktigt varför. Det är nog bara gammal vana tror jag, så nu ska jag ha vita. Jag tror att det kan bli riktigt snyggt!

Gardinstänger från Textilgallerian

Det finns en sida som heter Textilgallerian.se som har massor av tyger, gardiner och tillbehör, och där har jag hittat två gardinstänger som jag verkligen gillar. Problemet är bara att jag inte kan bestämma vilken jag ska ta. Den ena heter Charm och den andra heter Chateau. Chateau är något dyrare, men den har å andra sidan också mer detaljer. Den är liksom mönstrad på hela stången och har en snygg liten ”blomma” på väggfästet. Det gillar jag verkligen, men å andra sidan så är jag också väldigt förtjust i knoppen på Charm. Svårt.

Och lika svårt är det också att bestämma vilket tyg jag ska ha. Som tur är kan man få sina gardiner uppsydda i valfritt tyg när man beställer från Textilgallerian, så jag kan välja och vraka som jag vill där. Och man kan få allt från hissgardiner till panelgardiner och andra typer av gardiner så det går att få det precis som man vill. Jag vet att jag vill ha ett mönstrat tyg, men inte mycket mer än så. Och det får inte vara för mönstrat heller utan lite mer diskret mönstrat. Tror jag.

Men först och främst ska jag i alla fall ta och välja mellan de två gardinstängerna, så får jag gå vidare och välja tyg sedan. Det kommer nog att bli ännu svårare kan jag tro, med tanke på att det finns väldigt många tyger att välja mellan på Textilgallerian.

Min förkärlek till ädelmetaller

Jag vet inte varför och jag kommer nog aldrig riktigt att förstå det själv, men jag har en väldig förkärlek till det som är ädelmetaller, framför allt några speciella av dem. Det är något visst med en metall som är mer hållfast, som inte regerar på samma sätt som andra metaller. Det är mer rent, med en äkthetskänsla som jag verkligen gillar. Det, och att de metallerna har en högre smältpunkt än andra metaller, har gjort att jag fascinerats av dem. Ni kan tänka er att jag tyckte att kemilektionerna på gymnasiet var riktigt intressanta. Så, här kommer då mina fem främsta ädelmetaller, och lite fakta om dem!

Silver
Silver är en delikat metall som används av många på många olika sätt. Det är en relativt billig metall, vilket gör det till ett populärt val i väldigt många olika smycken. Silver är också vanligt att använda sig av i elektronik eftersom att det är bra på att leda ström. Min personliga relation till silver handlar främst om smycken, men också om bestick. Tyvärr blir silver med tiden ganska smutsigt, men det går att åtgärda genom att putsa upp det.

Guld
Guld är kanske den vackraste ädelmetallen av dem alla, men ändå inte den ovanligaste. Guld är en väldigt mjuk metall som väldigt länge har använts som betalningsmedel och till finare smycken, och väldigt eftertraktat och kan säljas till ett högt pris. Dock har guldpriset gått ned lite den senaste tiden, men det varierar, och det är fortfarande en bra tillgång att ha. Det är speciellt nödvändigt att veta vad guldpriset ligger på om man tänkt sälja, och det kan man göra exempelvis på www.finguld.se.

guld

Platina
Om man har sett platina någon gång så kommer man att komma ihåg det. Det är en silvervit metall som är högst ovanlig, vilket också gör den till den absolut dyraste metallen som finns. Dess egenskaper har gjort att man ofta kan se platina i legeringar och kemiska apparater, men framför allt finns det också väldigt vackra smycken som görs i platina. Att det är dyrt går att se också i smyckena, eftersom att det oftast är vigselringar och bröllopsringar som säljs, gjorda av metallen. Jag fullkomligen älskar den, och även fast den är dyr så är den värd varenda krona.

Palladium
Palladium är en riktigt häftig ädelmetall. Det är en av de metaller som står emot rost allra bäst, och det är därför naturligt att kunna se den i legeringar med andra metaller. Metallen är silvervit och den är också väldigt lätt att smida och arbeta med, vilket gjort att den förutom i smycken också används inom elektronik och tandvård.

Koppar
Koppar är historiskt sett den metall som vi människor har haft längst relation med. Det är nämligen metallen som vi först lärde oss bearbeta. Metallen är egentligen inte en ädelmetall strikt sagt, utan en halvädel metall med en rödaktig färg. Det som är så intressant med koppar är att det fortfarande är en väldigt populär metall för oss människor, och då har man ändå hittat koppar från år 9500 f.Kr. Det är inget annat än imponerande. Idag är koppar väldigt eftertraktat eftersom att det används som den primära metallen i kablar och kretskort. Den leder ström näst bäst och leder dessutom värme på ett mycket effektivt sätt. Om ni undrar vad brons, som liknar koppar, består av så är det just en legering av bland annat koppar.

Träningen

Jag kom just på att jag inte har skrivit något om mitt träningsintresse. Jag tränar 2-3 gånger veckan och min melodi är att göra lite av varje. Många har ju någon eller några träningsformer som de håller på med, men jag är en person som lätt tröttnar om jag gör samma sak om och om igen, så jag kör en väldigt varierad träning. Det blir gympapass, spinning, yoga, styrketräning, löpning, skidåkning, cykling, simning och helt enkelt det jag känner för den dagen.

För att jag inte ska fuska med träningen så måste jag tycka att den är rolig, och då behöver jag mycket att välja på. Då slipper jag tänka att jag verkligen inte orkar ta exempelvis en löprunda idag för att det är så regnigt och trist väder, utan jag kan istället tänka att det här en perfekt dag för några längder i simhallen eller ett pass på gymmet. Det fungerar väldigt bra för mig och jag kan anpassa mina träningspass efter humöret och dagsformen. Yoga är till exempel bra om man har haft en stressig dag.

Jag blir också väldigt peppad av att träna tillsammans med kompisar. Vi är några stycken ur Den Kalligrafiska Kretsen som gillar att träna, så vi brukar ses ibland och träna ihop. Det är ju mycket roligare när man kan förena nytta med nöje. Och genom att träna med andra så kan man också hitta nya träningsformer som man kanske inte hade provat på ensam. Jag har hängt med kompisar på en del pass som jag inte alls trodde att jag skulle gilla men som faktiskt visade sig vara riktigt roliga.

Det är lätt att förälska sig i möbler

Det är något med oss människor och våra möbler. Av någon anledning så är det en del av livet som vi verkligen älskar att ta till oss av. Och det är inte bara utseendet och designen som är viktig för oss när det gäller vår affektion för denna vara, det är också funktionen och möjligheterna de ger oss som verkligen kramar om våra hjärtan på helt otroliga sätt. Att säga att man älskar sin soffa, säng eller matbord är inte speciellt konstigt i dagens Sverige.

Det finns också många ställen som det går att köpa möbler, och även om det kanske känns tråkigt med de större varumärkeskedjorna så finns det ändå dem som sticker ut lite i sammanhanget. Möblerna från Trademax är exempelvis sådana som gör att det blir lätt att hitta en personlig stil, efter ett personligt behov, utan att det för den delen blir något slentrianmässigt som går att hitta i var och vartannat svenskt hem.

howardsoffan

Älskar denna Howardsoffan. Bild från Trademax!

När det gäller själva möblerna så är det vissa som jag har ett extra gott öga till. Det gäller speciellt den här härligt svängda soffan. Den står nu i mitt vardagsrum och förgyller min vardag, varje dag. Jag är så väldigt nöjd med den att jag nog aldrig kommer att göra mig av med den, också skulle jag göra det så skulle det i så fall bli en likadan efter. Något som jag dessutom har fått upp ögonen för är den här matgruppen som inte enbart är billig utan också väldigt vacker. Det kan nog bli en sådan matgrupp lagom till skatteåterbäringen trillar in på kontot!

En god pasta carbonara

Som ni kanske vet vid det är laget så gillar jag att laga mat, och senast Den Kalligrafiska Kretsen träffades och lagade mat så gjorde vi en fantastiskt god pasta carbonara som jag känner att jag måste dela med mig av. Det var verkligen hur enkelt som helst att göra den. Så här kommer receptet. Den här mängden räcker nog till fyra personer, lite beroende på hur mycket man äter.

• Tagliatelle
• 1-2 paket bacon
• 2 ägg
• 1-1,5 dl grädde
• ½ tsk salt
• Peppar
• Ca 3 dl riven ost
• 0,5-1 dl riven parmesanost

tagliatelle

Jag älskar Tagliatelle!

Man kokar pastan enligt anvisningar och samtidigt steker man upp lite bacon. Jag gillar bacon och tycker att det var aningen lite med ett paket, så vi tog två. Men det är en smaksak. Sedan blandar man ägg, grädde (mängden där beror lite på hur ”torrt” det blir, det får man känna sig fram), salt, peppar, ost och parmesanost (mängden beror på hur mycket man gillar parmesan) i en bunke, och sedan blandar man ner det tillsammans med bacon i den varma pastan. Man rör runt så att osten smälter och det blir en härligt krämig pasta.

Jag älskar parmesan så jag vill ha mycket i, men det går också att ha parmesan direkt på sin egen tallrik så man kan ju vara lite försiktig med den så får alla själva bestämma hur mycket smak de vill ha. En väldigt god pasta som sagt och väldigt lättlagad. Passar perfekt när man inte har tid eller lust att stå i köket länge, eller när man helt enkelt bara vill ha en riktigt god pasta!

Att härma – och att gå sin egen väg

Jag har sagt det förr och jag säger det igen: kalligrafi handlar om att öva, öva, öva, och öva. Det handlar om att göra samma sak många gånger, och det handlar om att härma andra. Här är ett bra exempel på en kille som härmar. Och han härmar riktigt bra!

Genom sådana här övningar kan man dels läsa sig att bemästra pennan och skapa olika typer av former, men också att bli stadig på handen och att hitta sina egna knep. Ett smart knep i det här klippet är ju till exempel att vrida på papperet istället för på pennan när man vill ha en cirkel. Det finns inga dåliga knep, och speciellt inte när man håller på att lära sig. Med tiden utvecklar man sina egna knep, och vartefter man lär sig kan man minska på knepen eftersom formerna sätter sig i handen istället.

En annan viktig sak är att ha fantasi och att våga prova sig fram. Att härma är en sak, men man måste skriva på fri hand och hitta sina egna former. Det finns inga regler och det finns inga rätt och fel. Att bara sitta och kladda på ett papper kan ge otroligt mycket. Man kan få inspiration till former eller texter och man får väldigt mycket bra övning. Som klippet nedan säger, med otroligt vacker kalligrafi som inte följer några regler: There are no rules, just follow your heart!

Jag blir otroligt inspirerad av att titta på sådana här klipp, och det får mig att vilja prova själv vilket sedan ofta leder vidare till andra idéer som jag förmodligen inte skulle ha fått om jag inte hade provat det första. Skapande när det är som bäst!

En stor inspiration

Ta några minuter och läs den här artikeln.

Det här tycker jag är så himla häftigt. Det är alltså en tjej som såg ett diplom på Nobelfesten som en kalligraf hade gjort, och som då blev inspirerad och bestämde sig för att själv bli kalligraf. Och nu har hon ett företag som blomstrar och har även fått internationell framgång. Det är precis det här som jag vill. Jag vill också kunna jobba med och leva på mitt intresse. Hon säger att det i början mest var uppdrag men att hon senare också började göra egna saker, och jag blir verkligen inspirerad av henne. Att få göra diplomet till Nobelfesten vore ju för övrigt ett väldigt ärofyllt uppdrag. Det skulle man inte tacka nej till!

Men hur som helst, tjejen som det handlar om är kalligraf och formgivare, och det är ofta en vinnande kombination. Även illustratör kan vara en kombo som fungerar bra. Det är något sådant man får satsa på om man ska göra sig en karriär på att vara kalligraf, och jag har stora planer för min framtid. Än så länge vet jag inte exakt hur jag ska gå vidare, men just nu ska jag koncentrera mig på att lära mig så mycket jag kan om kalligrafi först och sedan se i vilken riktning som jag känner att jag vill fortsätta i.

Det är verkligen härligt att se att det finns människor som vågar satsa på sina drömmar och att de faktiskt lyckas riktigt bra också. Det ger mig hopp inför framtiden!

Hur börjar man med kalligrafi?

Ja, hur börjar man egentligen med kalligrafi? Hur blir man bra på att skriva vackert? Det finns bara en sak att göra, och det är att öva, öva, öva och öva. Sedan kan man förstås gå kurser också, men det går även att lära sig själv. Så länge man har någon slags känsla för att använda en penna och tålamodet att göra fel tills man lyckas. Man blir också bättre genom att titta på andra. Studera hur bokstäver ser ut, hur de är skrivna, hur andra gör. Försök att göra likadant. Härma tills du hittar en egen stil eller ett eget sätt.

Det finns också massor av inspiration på nätet. Både i form av en massa fina bilder och mängder av olika typsnitt, men också exempelvis filmer som går igenom hur man lär sig kalligrafi. Som till exempel det här klippet som visar de allra enklaste grundera, som hur man ritar ett streck. Innan man börjar skriva bokstäver måste man ju lära sig att hantera pennan och att bli stadig på handen. Att bara göra streck och se om man kan få flera som är exakt likadana är en väldigt bra övning.

Kanske blir man lika duktig som den här killen, som är väldigt säker på handen. Att veta var man ska börja är också en konst, för man vill ju inte att papperet ska ta slut. Det är något man lär sig och får en känsla för efter hand. Det gäller liksom att kunna visualisera det man ska göra innan man sätter pennan på papperet.

Annan konst

konstJag uppskattar inte bara kalligrafi som konst utan även andra typer av konst. Jag gillar till exempel teckning, som ju på många sätt påminner om kalligrafi. Och med teckning menar jag då alltså motsatsen till målning, det vill säga teckningar av typ blyerts eller kol. En annan typ av konst som jag gillar är fotografi, och även där dras jag mot det svartvita. Jag älskar fotografier är svartvitt. Nu handlar ju inte kalligrafi enbart om svartvit text utan det kan ju vara färglagda bokstäver också, men jag tycker bäst om att skriva i svart eller grått. Däremot kan jag tycka att det är snyggt med en begynnelsebokstav i en annan färg. Tänk gamla brev, typ.

Men hur som helst, tillbaka till fotografi. Ett av mina absoluta favoritmuseer är Fotografiska i Stockholm. Där har jag sett många fantastiska utställningar, och jag blir alltid väldigt inspirerad när jag är där. Jag blir liksom inspirerad till att skapa. Jag blir också inspirerad till att fotografera, men jag tycker aldrig att mina bilder blir tillräckligt bra. Man ska ju förstås inte mäta sig med de som är så bra så att de får vara med på en utställning på Fotografiska, men det är samtidigt väldigt svårt att inte mäta sig med andra. Och det gäller ju allt här i livet.

Jag jämför ständigt min kalligrafi med andras också, men där är det liksom enklare att bli bättre för det är bara att sitta och öva. En bild kan ju fladdra förbi på en sekund. Det går inte att ta samma bild om och om igen och försöka göra den perfekt på samma sätt som man gör med kalligrafi.